Jag hoppades att du skulle komma ihåg. Att du skulle ringa. Nu har nästan hela dagen gått och det är fortfarande tyst. Just idag skulle du väl kunnat minnas?
När jag sitter här och försöker låta bli att vara ledsen så kommer andra sådana här dagar över mig. Som idag för precis fyrtio år sedan.
Du låg på sjukhus. Vi andra skulle fira utan dig. På restaurang. Jag försökte vara stark och tänka på nåt kul.
Jag minns ölflaskorna som blev allt fler på bordet. Blåste ut ljus med tårar i ögonen och det var glass till efterrätt. Vet inte om jag fick någon present. Minns den inte i alla fall.
Lika lite som du minns att din dotter fyller år. Idag.
Det gör ont att du glömt, mamma. Så himla ont.
Åh Ettie! Stor grattiskram idag. Det är svårt det där med att bli förälder till föräldern... fy tusan så svårt. Hoppas året framför dig blir fint, trots allt.
SvaraRadera